Damn suckers

Geoffrey Museum, ligger på vägen till min skola.

En ganska intressant skillnad mellan UK och Sverige är att bostäder här väldigt ofta har heltäckningsmatta överallt, plus att alla går in med skorna på. Detta är förmodligen ett helvete för allergiker och för folk som inte vill ha skitigt överallt, och kräver således sjukt imponerande dammsugare. Här i UK visas ofta reklam för dammsugare, den ena mer avancerad och monstruös än den andra. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns som om en dum lösning på problemet.

Varför inte helt enkelt sluta gå in med skor, och sluta med att lägga heltäckningsmattor överallt? När vi sökte lägenhet så bad vi speciellt om en lägenhet utan matta, och det lyckades vi faktiskt med. Och det är nästan en fröjd att gå runt med vår superlilla sugare, och slippa kämpa som en astmatisk myra med tung shopping. Dock har vi matta i sovrummet, och vips, dammet suger sig fast och genast är det mycket mer slitsamt.

Märket Dyson är tydligen poppis: http://www.pizmall.com/images/dyson-vacuum/dyson-dc14-animal-cyclone-upright-vacuum-cleaner.jpg

I veckan har vi varit på National Gallery och knallat runt. Där finns massor med konst från 1400-1900-tal, med alla från Da Vinci till Van Gogh och Reubens. Otroligt fin byggnad, och kul att kolla in.

Sen hamnade vi i China Town, där vi åt världens största skål med nudelsoppa. Gott som tusan var det också.



Programmet Top Gear är otroligt poppis här, vilket bevisas av att det till och med går att köpa en Top Gear-tårta på Sainsbury's.

Grisflunsa

Hösten har kommit till stan

En sak som är väldigt tydlig om man jämför engelsk och svensk media är att den senare fullständigt verkar ha tappat alla koncept vad gäller nyhetsrapportering. De senaste veckorna skriver ALLA stora tidningar i Sverige om svininfluensan och skrämmer upp folk till höger och vänster, medan de stora tidningarna här i England istället rapporterat om världen och vad som hänt.

Generellt känns tidningarna i sverige jäkligt inskränkta om man jämför. Här i England handlar det om världen (och england förstås), i Sverige bara om svinflunsa, idol och Zlatan. Så känns det i alla fall, jag kanske överdriver lite. Jag har länge tyckt att Sverige beter sig lite som om vi inte är en del Europa, istället ser vi oss mer som en del av norden, om ni förstår skillnaden. Vi ligger väl lite avsides, men sååå jäkla långt borta är vi inte. Minns väldigt tydligt när Sverige skulle rösta om euron, samma helg som jag befann mig i Holland för att hälsa på kompisar från Mindphaser forumet. Att vi inte ville vara med i valutaunionen var förstasidesnyheter i Europa, men jag tror inte svenskarna riktigt ser sig som en del av gemenskapen, vilket jag tycker är trist.

Nåväl, nog om detta. Idag har jag suttit och läst på om web design, och jag börjar inse att det är en helt ny värld som öppnar sig. Shit vad mycket jag måste lära mig! Dels alla program som behövs för att fixa själva designen som t.ex Photoshop och Illustrator, dels hur man för över detta till en fungerande websida. Sen är det saker som t.ex typografi, alltså hur man använder typsnitt, och vilka man ska använda. Och hur man gör en användbar design som folk förstår sig på. Sen är det ju bra om man lär sig t.ex Jquery för att göra websidor mer interaktiva, och Flash för att kunna jobba lättare med animationer och ljud. Jag behöver inte oroa mig för att ha tråkigt i alla fall. Än så länge är jag jäkligt pepp.

Igår var jag och Stefan från klassen uppe vid Camden Town och knatade runt. Där finns Camden Market och Camden Lock Market, två marknader för folk som är lite mer alternativa, och där särskilt den senare är otroligt skoj att gå runt i. Småbutiker överallt, med allt från minimala korsetter för goth-tjejer till självlysande kläder för ravers. Görskoj att gå runt och strosa, samt äta nybakade donuts. Köpte en t-shirt på Cyberdog, och kollade lite på skor. Inga skumma goth-dojor dock, utan sneakers.

Jag gick längs gatan Stepney Green och hittade en park med detta monument. Fint va?

I lördags var jag och Sara på Portobello Road (i området Notting Hill, och där filmen med samma namn spelades in) och kollade in den marknaden. Extremt mycket folk, men det var mysigt ändå. Där finns allt från turist-skräp till kikare och kameror, juveler och konst. Och massa rolig mat. Vi köpte paella och medan vi åt så tyckte en duva att det var dags att bajsa på mig. Som tur var träffade den bara jackan...

Vi såg en kändis också, nämligen Guy Pearce som varit med i Time Machine, LA Confidential, Priscilla - Queen of the Desert, Memento, Count of Monte Cristo och många fler. I övrigt är det dåligt med kändisar, förutom Sara som går i samma skola som Bonnie Wright som spelar Ginny Weasley i Harry Potter-filmerna.

I veckan tändes julbelysningen på Oxford Street och Regent Street.

Imorgon ska vi gå på Tate Modern och titta på Pop-konstutställning, innan jag ska till skolan.

East London

Mile End Road, taget mot centrala London, vårt hus är till vänster på bilden.

Jag och Sara bor i East London. Också kallat East End, och består av the London Borough of Tower Hamlets, samt södra Hackney. I dessa två boroughs ligger bl.a Shoreditch, Bethnal Green och Stepney, där vi bor. Det är gamla områden (cockney-dialekten uppstod här), som tidigare varit ganska risiga och nergångna, men som just nu genomgår en stor förändring. Det är väldigt populära områden bland studenter, konstnärer, musiker mfl, och området har fått ett enormt uppsving de senaste åren. Det finns nu väldigt många klubbar, butiker, skolor och saker att göra här, och i vissa områden börjar det flytta in rika människor som driver upp priserna. Inte i Stepney än så länge, men i Shoreditch och Bethnal Green går priserna uppåt.

För synthare är Shoreditch legendarisk mark, då både Depeche Mode och Erasure spelade in sina skivor där (även John Foxx, som nog inte så många av er känner till, men han var med och startade Ultravox). Tydligen hängde Depeche mycket på Brick Lane - som inte ligger så långt bort från vår lägenhet - när de spelade in "Construction Time Again". På den tiden var det inte en människa där, medan det nu är en av de hippare gatorna i London, med många små fik och restauranger, pubar, vintage-butiker och till och med ett svenskt café som heter "Fika".

Det bor otroligt många indier och araber i åtminstone Bethnal Green och Stepney. Gatorna är fulla med klädbutiker där de säljer fantastiska sari-klänningar och glittriga tyger. Halal-slaktad mat går att köpa i varje hörn, och det finns moskéer lite här och var. En av dom har två ingångar, en för kvinnor, en för män... välkommen till 2000-talet. Nåväl, även om man känner sig lite exotisk här är det ett schysst område, och alla är som vanligt väldigt trevliga.

Brick Lane

Varje söndag är det marknad på Spitalfields Market (Nära Liverpool Street), där modestudenter säljer sina egensydda kläder, och konstnärer kränger sina verk. Det är ganska mycket folk, men kul att titta på. Det finns många coola t-shirts som jag är lite sugen på. Går man sen vidare en bit österut (mot Brick Lane) kommer man snart till ett jättemysigt område där de säljer varm mat längs vägen, och där de har gjort om en London-buss till vegan-restaurang. Där ligger också en av Londons bästa skivbutiker Rough Trade East, som alltid har det senaste och där band brukar spela ibland. För inte så länge sen spelade tydligen Radiohead där! Helt sjukt.

Igår skrev jag klart min uppsats, en vecka innan den ska lämnas in! Lite nöjd med det, men jag ska också lämna in ett förslag på en websida på fredag, så jag har att göra ändå.